lördag 31 december 2016

Över höga berg och genom djupa dalar till Hickory

Round and round and up and down.... ja så kan man sammanfatta dagens etapp i sann gammal Rock´n roll anda...

Ytterligare en dag med sol och blå himmel men kyligt i luften. Vi startar med att ta oss in till Knoxeville via en större motorväg men väljer sedan även idag att ta de små natursköna vägarna till dagens första mål som blir Asheville. Vi tog väg 25 som i princip följer French board river hela vägen ner till Asheville där vi passerar Statsgränsen Tennesee/North Carolina och
Smoky Mountain. Sedan tog vi väg 70 till slutmålet Hickory där vi övernattar efter dagens 45 mil, för att invänta morgonen öppnande hos en ganska så hyfsad Classic car dealer av annonserna att döma...
om så va fallet får ni vänta tills i morgon att läsa om.

Bergen börjar torna upp sej framöver

Hyfsat ställe den här killen har...

med egen golfbana å allt...
 
De fanns EN raksträcka på dagens 45 mil!!! Nja lite att ta i kanske men krokigt har de varit.

French board river...vårt trygga lugna för dagens första etapps ressällskap.
 
Momma´s Country Kitchen...Real homecoocking.

Vilken avnjöts på verandan i bästa Westernstil...

De rådde Peace in the wally... En bedårande utsikt från bilfönstret
 
Nu passerar vi ytterligare en statsgräns, här lämnar vi Tennessee och kör in i North Carolina på toppen av
 Smoky Mountains.

Ett litet sträcka på benenstopp vid en park i staden Marshall....
 
WOW!!! Resans första Klassiker vi sett efter 401 mil på allmän väg...!!
En 55:a Chevrolet Nomad till på köpet!!
 
Framme i Hickory.. men.. Var är allt follk? 

Jo dom va här!!!

Och som vi vräkte i oss!!  den 100 yards långa buffe`n där fanns ALLT och lite till!  "Det var det värt"
 
 
Här kan man INTE äta lite av allt...

Men de gick att få ALLT från grillade jättestekar...

till lockande förrädiska chokladfontäner...


Nu e de snabba ryck innan paltkoman slår till... eller e de ett annat än sängen...  efterlängtat mål, där inne som är av prioritet...;-) 
Nu börjar de bli lite för mycket abstinens för gubben, när de gäller vardagen...
Geotextil och materialskiljande lager... De e överreklamerat over here... :-)

En sak att ta med sej kanske är att istället för att köra volymkrävande stubbar kors och tvärs mal man ner dom på plats och använder i slänter mm.  
 
Här snackar vi sandfålla... de fanns ett antal sådana här räddningsramper för tyngre fordon på vägen ner  för berget...
Bilden ljuger, de ser inte brant ut på den... men de va de kan vi säga! Brantare än Jönköpingsbacken och lika lång som mellan Borås och till Jönköping de frestar på vilka bromsar som helst även om dom e Ammerikannskka...

 

DAGENS GRABBIGA!!

Lite dåliga motljusbilder men så får de bli... Catch the moment...

Märklig kombination... han bör ha ett hyfsat tryck på kopplingen här...Notera vänster framhjul i luften utanför kanten...

Blir mer och mer förtjust i dom här schaktbilarna...Hmmm!

torsdag 29 december 2016

Mot Knoxville på natursköna vägar

Mot Knoxville 38 mil på natursköna vägar

Med tanke på vad som komma skall i väderväg, regn, regn, regn, kallt, kallt, kallt, ville vi ta vara på den här sista fina dagen till att njuta av Tennessees landsbygd stolta bönder som vi är.  
Hittills har vi haft en otrolig tur med vädret så här långt, hela vägen fått höra att de inte vart så här varmt och torrt på många många år... på gränsen till onormalt, till vår favör,... men nu verkar turen lagt sej och de kommer att återgå till de normala och de av oss kanske förväntade vädret.
Men då vi imorgon bitti kommer att vara på den nordligaste punkten av vår roadtrip så kommer vi så småningom inom bara ett par tre dar, åter vara i bättre varmare väder då med blandade känslor även om vi längtar efter lite ordentlig värme,  så räknas ju obönhörligen dagarna ner och slutet av trippen närmar sej... men än så är vi inte ens på hälften så de e länge kvar än.    

Varför ta raka vägen mellan två punkter när man kan köra världens skönaste omväg.... Väg 41 söderut till Chattanooga och därifrån väg 11 upp till Knoxville kan vi verkligen rekommendera, åtminstone upp till Sweetwater där vi rastar för i natt.
Ett hela tiden omväxlande landskap med jordbrukskultur,där små Amerikanska landsortsstäder utgör små avbrott i desamma utmed sträckan, som sagt riktigt njutningsfullt.  

Efter ett jädrans datakrångel på morronen och letande efter just vårat refillkort till hotspoten... vad gör man då?
Jo de man inte finner nån annan stans de finner man på Walmart * där finns ALLT och till riktigt bra priser, nästan överallt och öppet dygnet runt på de flesta anläggningarna, här får man exempelvis 32 flaskor vatten för 28 Spänn!! De e nästan va man får ge för en på macken hemma...

De här va ju inte riktigt samma 41:an som kånkas fram och tillbaks mellan Varberg och Kinna dagligen, fastän att det bitvis gav influenser av den, kanske e de så att man hemomkring inte ser skogen för bara trän...;-)  

Den här synen hittade vi inte som vi trott utmed Blues Highway,  utan strax  söder om Nashville!
Ett helt fält med tops på bruna pinnar... 

Hyfsad infart dom har till sina små ställen här en del av bönnera...

Som vilken "Ekedonge" som helst hemma... Va de heter på rikssvenska vet vi inte riktigt,  Eklund kanske...

Hallandsåsen...! Den här lelle kullen skulle vi klättra över om nån timma, de gick både upp och ner kan vi lugnt säga...

Dom verkar inte beskatta de manuella arbetet så hårt här jämfört med hemma... med tanke på den tid de måste tagit att försegla alla dessa sprickor i asfalten, hade vi nog kunnat lagt ny asfalt på vägen hemma för samma peng.

Chattanoogas norra infart från väg 41

Här kunde man inte göra nåra Barnfind... De behövde vi inte ens åka in för att konstatera

Ytterligare nån liten lantortsstad, dom verkar ha en framgångsrik färghandlare här...
Riktigt fräckt! färgerna märktes avsevärt bättre i verkligheten.

Här stannade vi ute i obygden hos nån lokal bärgargubbe, där de stod lite femtiotalare runtomkring de såg lite ruffigt ut så jag sa till Lillemor, här e de nog bäst och fråga innan man börjar ranta runt, hann bara glutta på bildörren innan de rasslade till i en länk, och de hördes ett dov morrande för nån nannosekund innan dörren va stängd igen och bilen igång och på väg... Vi tittade på varandra och under tyst samförstånd fotade vi i förbifarten enbart de från vägen synbara objekten... hade man hunnit ur bilen hade vi nog fått ta ett tidigare hotell idag så jag fått duscha och byta byxor...jädrar vicken jycke de va!!!  

Lite Old School... -66:a El camino med 350 och 400, enligt utsago ramlyft och helrenoverad och för en gångs skull såg de ut att va gjort riktigt bra... fast smakar de så kostar de, 16500 usd stod de i bakrutan men när han hörde jag va från Sverige kostade den helt plötslig 18500 usd... hmm märkligt hur som helst så tror jag man köper dom billigare och bättre hemma. Men fin va den hur som helst

Dagens grabbiga!!!!

En liten stridsvagn på kvällskvisten lättar alltid upp...



Så efter en hel dag bakom en ratt
vi nu säger gonatt
Men innan vi börjar drömma
vi inte får glömma
Med klar och högljudd stämma
Sedvanlig hälsning iväg vi klämma
 Som en lur vi forma vår hand
så den hörs ända till vårt färdenesland


TEN FOUR OWER AND OUT!!

Lillemor & Börje

Nashville and Honky Tonk

Från Rock`n Roll till Country

Efter en god natts sömn på ett litet motell i ingenstans... lite skämmigt men vi vet inte riktigt var någonstans vi landade i går kväll... tror de hette Muscle Sholas knappt halvvägs mellan Tupelo och Nashville, så kom vi i alla fall iväg efter halvt och halvt sovmorgon...
De frestar på ett par lathundar de här semesterlivet.

Färden mot  Nashville och Countryns huvudstad gick på både stora... 

Och små Countryroads...ett härligt landskap som fick oss att känna oss lite hemmakring.

Den här Coca Colan kom aldrig fram....

Lite stopp får vi ju ändå göra...  här en Old West butik utmed färdvägen.

Tomt och öde stängt och bommat... Synd!

På baksidan hittade vi lite folk som va helt svartklädda med långt skägg och stora hattar, alla åkte omkring i såna här... kändes lite Creeapy.. så vi drog... Vette gudarna va de va,  såg ut som mormoner allihop Hua!!

Den lokale rörkrökarn...

Va vore nu resan utan lite carstop...  här hittade vi en Cadillac  -61:a flowercar på Alabamas landsbygd, bilen va komplett men i lite för mycket behov av allt för att man skulle bli så där härligt spontan... modellen gjorde ändå att jag tog telefonnumret till ägaren... you never no...

En Schorty... i motsolen, Byggd på en Nova med 350:a, en lieten häftig bil, USA:s svar på EPOR...?

En Massey Harris kan varit en 47:a att döma av ID plåten, den tuffa och gick riktigt 3 500 usd  asking first price.

Här har Lillemor lyckats fånga på bild när jag förvirrat mej ut i fel bana... men hjälpsamma som dom e här borta så hjälpte dom mej snabbt tillbaks med signalhorn blinkande ljus och hjälpsamma fingrar.

Lillemor laddade ner Jill Johnsson´s Nashville tips. Här ett av dom tydligen Stadens Contrycafé nr:1
För dagen tyvärr abonnerat...  


Här shoppas de när Jill är på de humöret...Jädrans va stort...

Just around the corner, har vi Honky Tonk Highway.

Fantasifulla skyltar i alla de färger, bootsförsäljarna försöker överträffa varandra på alla sätt.

Inte bara Boots bar på bar på bar... alla med hesa skäggiga övervintrade Cowboys klinkande på gitarrer, förutom nån enstaka med kvinnlig fägring och gälla röster, en helt otrolig miljö att få gå runt och lyssna in underbar Countrymusik i.  

Nu skulle de köpas Boots när vi ändå e här!! Nja kanske väntar lite ändå... lite svårt att välja.

Skulle kunna tro vi va kvar i Texas ... en gitarr större än grynet...;-)

Sakta sakta börjar nattlivet krypa inpå och neonen blomstra ut, en häftig förvandling av gatan är på väg att ske.

Nu blir de lite mat och Hästjazz, ytterligare en komaportion att lägga till midjemåttet.

På en tvärgata några steg in låg en annan musiklegends museum....

THE MAN IN BLACK
Jonny Cash

En "skakande" upplevelse....

Han gjorde en och annan frisbee han också....

Vi har massor av mer kort och berättelser från Cash museet som vi kanske återkommer till för att göra honom rättvisa,  men nu kallar Mr. Sandman... på makarna Sandh :-)

Nu tändas åter ljusen i vår lilla .... Och när dom tänds,  så släcks ett par trötta nordbor.

Dagens grabbiga...!!

Här verkar dom fylla på med maskiner allt eftersom huset kommer ner... herre jösses va brôte för å få ner ett litet hus....

Man litar inte fullt ut på den nya tekniken ower here... Nää en mastmaskin med rivarkula de e grejer de, den verkar stå som garant för att huset kommer ner om den nyare höjdrivarn fegar ur...


So that was all for this long day folks...

Men innan dess som vanlig... TEN FOR OWER AND OUT !!!

Lillemor & Börje