Mot Knoxville 38 mil på natursköna vägar
Med tanke på vad som komma skall i väderväg, regn, regn, regn, kallt, kallt, kallt, ville vi ta vara på den här sista fina dagen till att njuta av Tennessees landsbygd stolta bönder som vi är.
Hittills har vi haft en otrolig tur med vädret så här långt, hela vägen fått höra att de inte vart så här varmt och torrt på många många år... på gränsen till onormalt, till vår favör,... men nu verkar turen lagt sej och de kommer att återgå till de normala och de av oss kanske förväntade vädret.
Men då vi imorgon bitti kommer att vara på den nordligaste punkten av vår roadtrip så kommer vi så småningom inom bara ett par tre dar, åter vara i bättre varmare väder då med blandade känslor även om vi längtar efter lite ordentlig värme, så räknas ju obönhörligen dagarna ner och slutet av trippen närmar sej... men än så är vi inte ens på hälften så de e länge kvar än.
 |
Varför ta raka vägen mellan två punkter när man kan köra världens skönaste omväg.... Väg 41 söderut till Chattanooga och därifrån väg 11 upp till Knoxville kan vi verkligen rekommendera, åtminstone upp till Sweetwater där vi rastar för i natt.
Ett hela tiden omväxlande landskap med jordbrukskultur,där små Amerikanska landsortsstäder utgör små avbrott i desamma utmed sträckan, som sagt riktigt njutningsfullt. |
 |
Efter ett jädrans datakrångel på morronen och letande efter just vårat refillkort till hotspoten... vad gör man då?
Jo de man inte finner nån annan stans de finner man på Walmart * där finns ALLT och till riktigt bra priser, nästan överallt och öppet dygnet runt på de flesta anläggningarna, här får man exempelvis 32 flaskor vatten för 28 Spänn!! De e nästan va man får ge för en på macken hemma... |
 |
| De här va ju inte riktigt samma 41:an som kånkas fram och tillbaks mellan Varberg och Kinna dagligen, fastän att det bitvis gav influenser av den, kanske e de så att man hemomkring inte ser skogen för bara trän...;-) |
 |
Den här synen hittade vi inte som vi trott utmed Blues Highway, utan strax söder om Nashville!
Ett helt fält med tops på bruna pinnar... |
 |
| Hyfsad infart dom har till sina små ställen här en del av bönnera... |
 |
| Som vilken "Ekedonge" som helst hemma... Va de heter på rikssvenska vet vi inte riktigt, Eklund kanske... |
 |
Hallandsåsen...! Den här lelle kullen skulle vi klättra över om nån timma, de gick både upp och ner kan vi lugnt säga...
|
 |
| Dom verkar inte beskatta de manuella arbetet så hårt här jämfört med hemma... med tanke på den tid de måste tagit att försegla alla dessa sprickor i asfalten, hade vi nog kunnat lagt ny asfalt på vägen hemma för samma peng. |
 |
| Chattanoogas norra infart från väg 41 |
 |
| Här kunde man inte göra nåra Barnfind... De behövde vi inte ens åka in för att konstatera |
 |
Ytterligare nån liten lantortsstad, dom verkar ha en framgångsrik färghandlare här...
Riktigt fräckt! färgerna märktes avsevärt bättre i verkligheten. |
 |
| Här stannade vi ute i obygden hos nån lokal bärgargubbe, där de stod lite femtiotalare runtomkring de såg lite ruffigt ut så jag sa till Lillemor, här e de nog bäst och fråga innan man börjar ranta runt, hann bara glutta på bildörren innan de rasslade till i en länk, och de hördes ett dov morrande för nån nannosekund innan dörren va stängd igen och bilen igång och på väg... Vi tittade på varandra och under tyst samförstånd fotade vi i förbifarten enbart de från vägen synbara objekten... hade man hunnit ur bilen hade vi nog fått ta ett tidigare hotell idag så jag fått duscha och byta byxor...jädrar vicken jycke de va!!! |
 |
Lite Old School... -66:a El camino med 350 och 400, enligt utsago ramlyft och helrenoverad och för en gångs skull såg de ut att va gjort riktigt bra... fast smakar de så kostar de, 16500 usd stod de i bakrutan men när han hörde jag va från Sverige kostade den helt plötslig 18500 usd... hmm märkligt hur som helst så tror jag man köper dom billigare och bättre hemma. Men fin va den hur som helst
|
Dagens grabbiga!!!!
 |
En liten stridsvagn på kvällskvisten lättar alltid upp...
Så efter en hel dag bakom en ratt
vi nu säger gonatt
Men innan vi börjar drömma
vi inte får glömma
Med klar och högljudd stämma
Sedvanlig hälsning iväg vi klämma
Som en lur vi forma vår hand
så den hörs ända till vårt färdenesland
TEN FOUR OWER AND OUT!!
Lillemor & Börje
|
