Sandh på väg: januari 2017

torsdag 12 januari 2017

Hem till Swedala

The spouses Sandh... Have just left the Country....

Torsdag den 12 kl 18:30 lokal tid lämnar vi USA från Tampa Airport för denna gången...Flyget är redan meddelat försenat med en timma, så de blir väl en extra liten stund till eftertanke och summering av året tripp....vilken totalt sett varit en riktig höjdare, mycket tack vare att vi haft en sån otrolig tur med vädret, inte mer än två hela regndagar av 24 varav den ena i 20 gradig värme så de va nästan bara skönt, men vädret i dom norra delarna av vår resa är väl de som är mest minnesvärt, de hade inte varit så varmt nån gång i slutet av året på över 30 års sas de... chansen att picka detta var mer än tur.... Annars är de väl Rok´n rollens hemstad och uppkomst som satt den största prägeln på vår upplevelse och då med Elvis i synnerhet.... utan att för den skull ta något från dom andra
Jerry Lee, cash m.fl., men att få komma hit och förstå hur enormt stor Elvis va och fortfarande är, är mer än stort... Bilarna får nog stå tillbaks denna gången även om bilauktionen va en höjdare, och en oförglömlig bilupplevelse kommer senare på sidan...

JODå med lite god vilja ska de nog gå...

Dom här tre tomhylsorna hittade jag i bröstfickan på västen när allt gicks igenom före avfärd....Hmmm de va nog tur att hitta dom här och inte i god tro ovetandes bli haffad i nån säkerhetskontroll på flygplatsen... Nu va dom ju i och för sej tomma men....Samtidigt dök de ju upp ett gott minne från trippens första del, när de sköts maskingevär så hylsorna yrde!!!

Tupelo är bara ett måste för ett Elvisfan

Tretton vårar...

Första verktyget i hans kommande gärning

Tänk att få stå i samma studio som dessa 4 ikoner en gång startade allt.

Och få dra en Thönqvistare i Elvis mick...

En av rockkungarnas grindar...

Detta va nog resans höjdare att få till sej Elvis Presley:s enorma storhet

Elvis som vi alla minns honom i sin glans dagar

Här en annan levande legends Rock´n roll gate... Jerry Lee Lewis hem utanför Memphis...

The Lewis Ranch

Jerrys residens...

Tre av bildens fyra lyckades vi skapa oss en bild av, här Jonny på hans museum i Nashville.

Jonny Cash... The man in Black...

And his Gitar...

En Amerikansk bilauktion va också en höjdarupplevelse...

Men lite bil får de väl ändå bli... Tänk att få ha suttit i en Ford F40 som tävlat på le Mans....

Detta va vår lilla sammanfattning av årets Roadtripm på 641 svenska mil, som vi haft glädjen av att få dela med många av er därhemma och i andra delar av världen, som vi nämnde i går har vi haft en bra bit över 6000!! unika besök på vår blogg under dessa dagar vi varit här, helt otroligt hedrande att få kunna dela med sej av vad man tycker är kul, och vem vet kanske gett ett par tips och blodad tand till nån annan.... Oavsett kommer vi att hålla liv i bloggen framöver också, när vi tar oss en tripp...You never now...!
Men nu återstår bara att om Gud vill och vingarna bär, ta oss hem till vardagen med dess alla små guldkorn som förgyller....

So for the last time... For this time... Until next time...

THEN FOUR OWER AND OUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

LILLEMOR & BÖRJE

onsdag 11 januari 2017

Sista dagen i Florida

Sista natten med gänget...

De känns att resan och vårt för denna gång Amerikanska äventyr närmar sej slutet... man blir omedvetet mindre spontan och lysten till just äventyr och spänning, siktet ställs in på vardagens rutin...

Men än är de ju mer än ett dygn kvar på vår fantastiska Roadtrips avslutning, här på den lilla ön

Anna Maria, vars dag när den skapades förmodligen va en alldeles liten extra bra dag för han där uppe, för bättre design får man nog leta efter... den ska vi under dagen insupa och ta med oss hem till de rapporterade skitvädret som väntar... Skitväder eller inte så är de ändå svenskt, borta bra men hemma bäst, ska bli skönt att få träffa nära och kära igen, och alla andra som förgyller vår vardag där hemma i alla dess olika kostymer... som ni hör har vi nog lite hemlängtan ändå...

Samtidigt som vi sätter ner foten på Landvetter kommer vi säkerligen också att sakna USA och dess otroligt vänliga hjälpsamma befolkning, man kommer nog att bli smått idiotförklarad hemma när man börjar småprata med den före eller efter i nån kö, kanske tilltalar nån på gatan för att spontant berömma denne för en snygg hatt eller skor... innan man fattar att man kommit hem.

Kommer definitivt inte att sluta här... vi kommer att om hälsa och ekonomi står bi, fortsätta med våra små Roadtrips över USA:s ofantliga vidder, för de är precis va detta landet är ofattbart stort... Häftigt och spännande...

Klockan på ringning... de inte bara solens nedgång som ska dokumenteras... utan även dess gryning av vår sista hela dag i de förlovade landet i väster....I vanlig ordning så föll dagens första ljus på de vackraste jag vet....<3 <3 <3

Efter detta va de gårdagens blogg som skulle avslutas, då författarna i går kväll anfölls i en hänsynslös attack av John Blund fick de bli en lite ofrivillig försening av denna, men bättre sen än aldrig...

Och efter detta va de full strålning kan man säga... försökte förklara att de e farligt de här med solen i komprimerad form... dock utan framgång... Nja ska sanningen fram kändes de väl ok. att ta del av den lyxen ett par timmar...

De e ett jädrans meckande med de här solandet....

De får bli skuggan istället...

En liten beachwalk är aldrig fel...

En del ska ju va värre äna ndra och tro att de går å bada...Jodu, de doppet va snart över, e de vinter så e de vinter....

Dagens lunch intog vi efter ett par kilometer på stranden, allt i hälsans tecken så här sista dagen för att döva samvetet... midjemåttet tar nog längre tid att bearbeta...

Solen gick i moln och vi drog norrut för att titta till resten av ön, här passerar vi en skola och där e de hårda bandage som gäller... först och främst 25km/h stenhårt gällande hastighetsbegränsning utanför alla skolor vid början och slut av skoldagen, de är vakter och polis som övervakar och dirigerar trafiken... föräldrar som lämnar och hämtar har företräde utan undantag, de råder stoppförbud bakom bussar som lämnar och hämtar, va gällande skolbussar så råder de stoppförbud bakom dessa i trafiken i övrigt också vid av och påstigning, de är även en pinne som fälls ut i en förlängning av bussen fram vid stopp, detta för att förhindra ivriga obetänksamma barn att springa rakt ut i trafiken, de enkla är ibland genialiskt...förstår inte varför dessa två enkla åtgärder införs på svenska skolskjutsar vilket vore behövligt då den svenska trafiken är bra mycket råare än va den Amerikanska är....

De går inte att ta miste på öns lokaltrafik...

Härliga små villor med skrymslen och vrår... snickarglädje i överflöd gör inte saken sämre...

De fanns gott om möjligheter till att hyra schysta boende på ön, här fanns de tre stycken i princip på stranden...

Här hade en exploatör byggt ett litet villaområde i härlig amerikansk stil där de fanns någon villa kvar till försäljning, såg riktigt trivsamt ut.

Palmer fanns de i alla utförande... här en orkansäker röd i metall, för övrigt va de ett litet fint välskött hus med havet precis utanför, de kulle nog kunnat gå att spendera ett par vintermånader där...

Nästan längst norrut på denna lilla fantastiska ö låg denna piren, som långt tillbaks utgjorde angöring för ångbåtar... idag tjänstgör den som vattenhål för törstande turister...

Hyfsad vy vid eftermiddagens fika... Key Lime pie med varm oboj till de va grejer de....

Den här piren byggdes 1911 för att tillgodose främst den kommersiella sjöfarten mellan Tampa och ön, den har förstörts ett antal gånger vid stormar och orkaner men återställts var gång i dess ursprungliga stil...

De fanns en liten bar och restaurang här ute också.. men de huvudsakliga nöjet på den här piren va nog framför allt fiske... de fanns gott om fisk i alla de slag, vi såg ett antal hajar på vägen ut på bryggan inga jättestora men ändå ett par meter dom största, häftigt att se hur kvicka dom är i vattnet... imponerande.

De fanns fiskare i all dess slag även bevingade...Ivrigt spanande ut över de klara vattnets spelande yta...

Men coolast av dem alla va Pelikanen... han pillade mest i fjäderdräkten och när han så kände för de så bredde han ut vingarna för en överflygning... och mitt i den samma drog han in vingarna och dök som ett Stuukaplan med kirurgisk skicklighet varje gång, den missade aldrig sitt byte... där gick en bra stund av dagen att förtrollad följa detta skådespel.

Den sista dagen känns gå extra snabbt till ända... så här lämnar vi piren för att hinna till vår "egen" strand innan dagens sista ljus spelar över horisonten

Så här lämnar vi två tomma stolar på "vår" strand, för att som besättningen i den ankrade segelbåten... För dagen koja in...

DAGENS TEJJIGA!!

Go Girls go... Oavsett ålder och form handlar de om GIRLPOWER!!!

Ja detta va våran sista dag för den här gången...Nu återstår bara att packa och skriva ut biljetter mm. I morgon bär de hem till Svedala efter ett tårfyllt farväl av vårt tredje hem... Sverige, Gambia och nu USA.

Till er som följt oss säger vi inte tack och hej riktigt ännu... vi tänkte sammanfatta de som gjort störst intryck på oss under resan i morgon på flygplatsen, känns som de är de minsta vi kan göra ett sista inlägg till alla dom över 6000 sidvisningar som gjorts under den här trippens blogg...vi känner oss lite tagna, helt otroligt att de finns ett sånt intresse för att följa ett par biltokars irrfärder, på okända vägar i främmande land...

men fram tills dess blir de från oss här ute på udden...
Innan vi sluter våra ögon på kudden...
En nu välkänd fras...
levererad med en styrka som spräcker glas...

TEN FOUR OWER AND OUT!!!!

LILLEMOR & BÖRJE

Anna Maria en fin ö i Florida

Dagen började på 4 hjul

Efter en natt i Fort Meyr startade vi dagen med ett tips från samme Aronsson som igår, med ett besök på Musscle car city ett bildmuseum i Punta GM bilar i allmänhet och Chevrolet i synnerhet, även här riktigt fina bilar, i år till skillnad mot i fjol har vi haft tur med museibesöken, här fanns hela utbudet

i Chevrolets olika modeller från 50,60 och en bit upp i 70talet med ett fåtal undantag representerade, helt klart värt ett besök inträdet va blygsamma 12 dollar, de brukar ligga på 20 och en bit däröver för ibland riktiga skitmuseum, förutom bilarna så va museidelen vackert inramad med

tidsenliga prylar, de fanns även en shop med delar och Hotrod tillbehör, även kläder, skyltar, böcker, smycken och mycket annat smått och gott vilket kunde avslutas med en fika i de sedvanliga retrofiket, som sagt ett riktigt pris och sevärt museum http://musclecarcity.net/.

Efter att tillgodosett dagens bilbehov styrde vi kosan mot ett av de starkare minnena från fjolårets tripp, ön Anna Maria sydost om Tampa ett riktigt litet smycke i Mexikanska golfen, och apropå golf så utövades även detta vid ett av stoppen på vägen upp till Anna Maria...;-)

Detta är väl en milstolpe om någon i Chevrolets historia.... 1955 morden kaross och debuten för V8... mmmm

En av dom tidiga Chevorna -26 om vi kommer ihåg rätt här.

Japp!! Då va Carryall:en klar då...Nja detta är väl inte resultatet av våt tanke med bilen där hemma som börjar ta form, men den skulle kunnat få detta utförandet, vilket va helt ok.

Pickisar, Subbor (bilarna då ;-)) och Phantoner mm. i en härlig blandning.

1958 Första året av Impalamodellen, här i cabutförade, den hade gärna fått förgylla nordhallänska vägar till sommaren...
Gud va vacker...

Första årets Corvette...

En -56:a Nomad även detta en otroligt vacker modell...

Prydliga bilar i prydliga rader... ordning och reda med ett par -57:or i förgrunden...Den röda en Nomad..

Vi kom överens om att titta ut varsin favorit som vi skulle avslöja för varann när vi kände oss klara med rundvandringen...
Här är Börjes favorit en-48:a Woodiewagon i rodutförande, den va hur läcker som helst!!!

Lillemor gillar att sticka ut hon också... valet föll på en klarröd -59:a Elcamino, häftigt häftigt!!!

Här träffade vi på ett par inbitna bilnördar... kan tänka, ja stollar finns överallt....

En kul liten kokbok...tyvärr inte anpassad med svenska recept, fanns varken Älg, Räv, Grävling eller igelkott så vi passade på ett köp...;-)

En golfrunda på 18 hål på fullt allvar med äktenskapet som insats genomfördes i trakterna av Sarasota, hur de gick tänker jag INTE berätta.....men bilden kan ge en någorlunda ledtråd...

Nu va de ju tur att vi startade Roadtripen i Houston och inte i Tampa med Anna Maria som första stopp, för här hittade vi detta lilla underbara motellet... Silversurf Resort... inte de flashigaste stället vi bott på under resan men definitivt de renaste och trevligaste, personalen med dess familjära ompysslande och samtidigt professionella distans sätter en prägel på stället som gör att man bara vill vara här....Tanken med att spendera sista natten i Tampa nära flyget är redan reviderad...;-)
www.silversesorts.com

Här ungefär på ön e vi belägna ...

Här trivs man i den egna lilla hörnan, att de sen fanns en egen för motellet privat strand, pool och grillplatts med mycket mera gjorde ju inte saken sämre...