Sista dagen i Florida

Sista natten med gänget...

De känns att resan och vårt för denna gång Amerikanska äventyr närmar sej slutet... man blir omedvetet mindre spontan och lysten till just äventyr och spänning, siktet ställs in på vardagens rutin...

Men än är de ju mer än ett dygn kvar på vår fantastiska Roadtrips avslutning, här på den lilla ön

Anna Maria, vars dag när den skapades förmodligen va en alldeles liten extra bra dag för han där uppe, för bättre design får man nog leta efter... den ska vi under dagen insupa och ta med oss hem till de rapporterade skitvädret som väntar... Skitväder eller inte så är de ändå svenskt,  borta bra men hemma bäst, ska bli skönt att få träffa nära och kära igen,  och alla andra som förgyller vår vardag där hemma i alla dess olika kostymer... som ni hör har vi nog lite hemlängtan ändå...

 

Samtidigt som vi sätter ner foten på Landvetter kommer vi säkerligen också att sakna USA och dess otroligt vänliga hjälpsamma befolkning, man kommer nog att bli smått idiotförklarad hemma när man börjar småprata med den före eller efter i nån kö, kanske tilltalar nån på gatan för att spontant berömma denne för en snygg hatt eller skor... innan man fattar att man kommit hem.   

 

 

  

 

Kommer definitivt inte att sluta här... vi kommer att om hälsa och ekonomi står bi, fortsätta med våra små Roadtrips över USA:s ofantliga vidder, för de är precis va detta landet är ofattbart stort... Häftigt och spännande...

Klockan på ringning... de inte bara solens nedgång som ska dokumenteras... utan även dess gryning av vår sista hela dag i de förlovade landet i väster....I vanlig ordning så föll dagens första ljus på de vackraste jag vet....<3 <3 <3 



Efter detta va de gårdagens blogg som skulle avslutas, då författarna i går kväll anfölls i en  hänsynslös attack av John Blund fick de bli en lite ofrivillig försening av denna, men bättre sen än aldrig...

Och efter detta va de full strålning kan man säga... försökte förklara att de e farligt de här med solen i komprimerad form... dock utan framgång... Nja  ska sanningen fram kändes de väl ok. att ta del av den lyxen ett par timmar...

 



De e ett jädrans meckande med de här solandet....

De får bli skuggan istället...



En liten beachwalk är aldrig fel...

En del ska ju va värre äna ndra och tro att de går å bada...Jodu, de doppet va snart över, e de vinter så e de vinter....

Dagens lunch intog vi efter ett par kilometer på stranden, allt i hälsans tecken så här sista dagen för att döva samvetet... midjemåttet tar nog längre tid att bearbeta...

Solen gick i moln och vi drog norrut för att titta till resten av ön, här passerar vi en skola och där e de hårda bandage som gäller... först och främst 25km/h stenhårt gällande hastighetsbegränsning utanför alla skolor vid  början och slut av skoldagen, de är vakter och polis som övervakar och dirigerar trafiken... föräldrar som lämnar och hämtar har företräde utan undantag, de råder stoppförbud bakom bussar som lämnar och hämtar, va gällande skolbussar så råder de stoppförbud bakom dessa i trafiken i övrigt också vid av och påstigning, de är även en pinne som fälls ut i en förlängning av bussen fram vid stopp, detta för att förhindra ivriga obetänksamma barn att springa rakt ut i trafiken, de enkla är ibland genialiskt...förstår inte varför dessa två enkla åtgärder införs på svenska skolskjutsar vilket vore behövligt då den svenska trafiken är bra mycket råare än va den Amerikanska är.... 

De går inte att ta miste på öns lokaltrafik...

Härliga små villor med skrymslen och vrår... snickarglädje i överflöd gör inte saken sämre...

De fanns gott om möjligheter till att hyra schysta boende på ön, här fanns de tre stycken i princip på stranden...

Här hade en exploatör  byggt ett litet villaområde i härlig amerikansk stil där de fanns någon villa kvar till försäljning, såg riktigt trivsamt ut.

Palmer fanns de i alla utförande... här en orkansäker röd i metall, för övrigt va de ett litet fint välskött hus med havet precis utanför, de kulle nog kunnat gå att spendera ett par vintermånader där... 

Nästan längst norrut på denna lilla fantastiska ö låg denna piren,  som långt tillbaks utgjorde angöring för ångbåtar... idag tjänstgör den som vattenhål för törstande turister... 

Hyfsad vy vid eftermiddagens fika... Key Lime pie med varm oboj till de va grejer de....

Den här piren byggdes 1911  för att tillgodose främst den kommersiella sjöfarten mellan Tampa och ön, den har förstörts ett antal gånger vid stormar och orkaner men återställts var gång i dess ursprungliga stil... 

De fanns en liten bar och restaurang här ute också.. men de huvudsakliga nöjet på den här piren va nog framför allt fiske... de fanns gott om fisk i alla de slag, vi såg ett antal hajar på vägen ut på bryggan inga jättestora men ändå ett par meter dom största, häftigt att se hur kvicka dom är i vattnet... imponerande.

De fanns fiskare i all dess slag även bevingade...Ivrigt spanande ut över de klara vattnets spelande yta...

Men coolast av dem alla va Pelikanen... han pillade mest i fjäderdräkten och när han så kände för de så bredde han ut vingarna för en överflygning... och mitt i den samma drog han in vingarna och dök som ett Stuukaplan med kirurgisk skicklighet varje gång, den missade aldrig sitt byte... där gick en bra stund av dagen att förtrollad följa detta skådespel.

Den sista dagen känns gå extra snabbt till ända... så här lämnar vi piren för att hinna till vår "egen" strand innan dagens sista ljus spelar över horisonten

Så här lämnar vi två tomma stolar på "vår" strand, för att som besättningen i den ankrade segelbåten... För dagen  koja in...

DAGENS TEJJIGA!!

Go Girls  go... Oavsett ålder och form handlar de om GIRLPOWER!!!


Ja detta va våran sista dag för den här gången...Nu återstår bara att packa och skriva ut biljetter mm. I morgon bär de hem till Svedala efter ett tårfyllt farväl av vårt tredje hem... Sverige, Gambia och nu USA.

Till er som följt oss säger vi inte tack och hej riktigt ännu... vi tänkte sammanfatta de som gjort störst intryck på oss under resan i morgon på flygplatsen, känns som de är de minsta vi kan göra ett sista inlägg till alla dom över 6000 sidvisningar som gjorts under den här trippens blogg...vi känner oss lite tagna,  helt otroligt att de finns ett sånt intresse för att följa ett par biltokars irrfärder, på okända vägar i främmande land...

men fram tills dess blir de från oss här ute på udden...
Innan vi sluter våra ögon på kudden...
En nu välkänd fras...
levererad med en styrka som spräcker glas...

TEN FOUR OWER AND OUT!!!!


LILLEMOR & BÖRJE