420 miles (67 mil ) mot Salt Lake City

Onsdagens  420 miles (67 mil ) mot Salt Lake City

Vi lämnade rummen  Las Vegas ca, 06,00 och efter frukosten med begynnande soluppgång i ryggen och klippiga bergen i horisonten börjar väl egentligen vår Roadtrip... vi tar oss under dagen norröver på Interstate highway 15 North,  uppåt genom tre stater Nevada, Arizona och hittills Utah.

Men frukosten då? missade vi Lundströms frukosttips...?

Nädå, de gjorde vi inte, men han lurade till de lite Hemmansägaren och kryssade fram oss på lite andra vägar till en fullkomlig favorit i repris, Lou´s Diner!! Smart val, de låg ju ändå efter resvägen och en fullkomlig fullträff som början av dagen. 

Snillen spekulerar i framsätet och håller på att upptäcka bilens datasystem och alla dess finesser, nu körde vi ju bara 65 mil idag så vi är väl kanske sidan 3 i manualen , men vi har lyckats  slå ut hela GPS: systemet och fullkomligt låsa skärmen  en gång under dagen, de vill vi nog se som en lite bedrift i alla fall.  

Flickorna har de bra bak i bilen och fönstren som en bra målad tavla med ständigt nya upptäckter.

Vidderna har under dagen varit oändliga mil efter mil med en ständig horisont av klippiga bergens växlande toppar, som högst har vi nog bitvis varit uppe på ca. 2200 meters höjd. Vi skulle kunna lagt hundratal med  bilder här, men om vi filar lite på Stenmarks berömda citat så, "De ä svårt att förklar, för en som int vart där" Men de är en fantastisk mäktig upplevelse och en ynnest man fått möjligheten att uppleva den. 

I höjd med Springville lämnade vi Interstate 15 och följde Little Rock canyon Creek upp mot Buckley mountain, dock inte ända upp till toppen på 2900 m.öh. Men vi fick en försmak av dessa obegripligt vackra små sidovägar i klippiga bergens dalgångar inramade i en, med kamera svåråtergiven färgprakt av den kommande höstens nyanser .

Här har vi "Fordarna" på betryggande avstånd ;-) Ni med skarpa ögon kan skymta några Mustanger i höger sida.

Försöka fånga känslan här är inte lätt, men de va helt tyst i bilen, och de berodde inte enbart på den svarta displayen.

Hösten är onekligen i Springville Utah, men den blir för oss Skandinaver kanske lite vilsen att ta in, de ska ju va kallt blött och mörkt när de är höst, här är full sol och 28 grader varmt, så hösten är bra mycket mindre deprimerande här. 

Tuffa killar!! Vi trodde vi va kariga när vi planerade en 700 mil tripp i en klimatkontrollerad Luxury Fullzize SUV, Men dom här finska pojkarna va inga halva gubbar vi träffade dom ute på parkeringen utanför hotellet i vilket dom tar in på nån gång emellantåt för tvätt mm, annars låg dom i tält mestadelen. Hursomhelst hade dom skeppat över sina hojar till Canada och där kört en herrejösses sträcka med mängder av problem som punkteringar och söndervibrerade motorcyklar, och nu träffade vi dom här strax utanför Salt Lake City, på väg ner till Las Vegas, för att därifrån på hojarna ta sej till ARGENTINA!!! Djävlar vilket äventyr! Good luck boys!!

Under en god måltid och ordentlig motion av skrattmusklerna summerade vi ytterligare en dag av historien på de lokala Steakhouset. På vägen ut konstaterar vi solnedgången ca. 19.30 över bergens toppar i Provos.

Sleep in i Provo - Här blev det incheckning för natten, härbärget får betyget fem kuddar av fem möjliga.

So thaths all for today Foolks

Ten & Four ower and out! 

Lillemor, Börje, Urban och Margareta